JUST STAY STRONG
asså jag är bara tvungen att skriva av mig lite här...
det går sjukt mycket tankar i mitt huvud just nu,
varav inte ens en hundradel som jag
kommer skriva här men jag vill iallafall
skriva litegrann...
jag ser ofta folk som antingen lägger ut
bilder eller skriver eller till och med folk
som pratar om nära folk som de känner som gått borträtt ofta just nu faktiskt..
jag tycker att det är så sjukt hemskt ochjag kan börja gråta även om det inte ens
är någon som jag ens känner det minsta lilla!kanske till och med inte ens vet vem personen är.
Men iallafall så kan jag ju bara tänka mig hur hemsktdet skulle vara att förlora någon som står en väldigt nära!
som till exempel en famlije medlem eller en vän.Eller näe inte ens tänka en sån tanke kan jag!
för jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kunnavara för jag har aldrig upplevt att någon nära gått bort!
(som tur är) och det vill jag aldrig NÅGONSIN uppleva heller!men man har ju ändå tanken i bakhuvudet hela tiden att
TÄNK IFALL DET HÄNDER NÅGOT I MIN FAMLIJOCH MINA VÄNNERS LIV OSV och tanken
att det kan vara sista dagen jag lever för jagkanske blir påkörd av en bil idag liksom! :o
jag vet att det låter sjukt att tänka så men det går juliskom inte att låta bli tankarna så dom
kryper ju fram därifrån mörkret ibland ändå...Jag är VÄLDIGT noga med att berätta för dom jag
älskar hur mycket dom betyder för mig och hurmycket jag älskar dom liksom! för man vet ju aldrig,
en dag kanske man står där vilsen och rädd med ångestensom hettar i huvudet bara
för att man inte kom på i förväg att sägatill den personen hur mycket den betydde
för en innan den blev en ängel liksom!och varenda gång jag bråkar med min mamma eller
pappa och så brukar jag alltid få värsta ångestenefter tag och sedan alltid säga förlåt och
berätta att jag älskar dom för jag villinte att jag en dag just bråkat med någon
och sen andra dagen for den till himlenliksom utan att ha hunnit säga förlåt!
min mamma och pappa har alltidvarit väldigt noga med just det, att
alltid säger förlåt när jag till exempelbråkat med min bror och så tvärtom.
Så det har jag liksom lärt mig och det håller
jag också!så snälla glöm aldrig att berätta för dom
du älskar hur mycket du faktiskt gör det och hur mycketde faktiskt betyder för dig!
för jag lovar de känns
bättre då och det känns ännu bättre när man får
bekräftelse tillbaka..♥
sist men inte minst vill jag ju bara ge
en liten hälsning till alla ersom har förlorat någon som betyddeväldigt mycket för er att ALDRIG sluta kämpa
och att livet faktiskt blir BÄTTRE! för den/de personerna kommer ju alltid finnas i
era hjärtan och i era minnen! så glöm aldrig det!dom finns fortfarande det är inte så att
dom bara försvunnit utan de finns härnågonstans i hela universum! och
ni kommer få träffa dem en dag det lovar jag!♥
JUST STAY STRONG AND TAKE CARE OF
THE REST OF THE PEOPLE YOU LOVE!
jag vet inte varför jag fick sån skrivlust
idag men mina fingrar bara fortsätter
och fortsätter skriva så jag hinner
nästan inte ens med! men men alla har vi
våra dagar..
asså jag är bara tvungen att skriva av mig lite här...
det går sjukt mycket tankar i mitt huvud just nu,
varav inte ens en hundradel som jag
kommer skriva här men jag vill iallafall
skriva litegrann...
jag ser ofta folk som antingen lägger ut
bilder eller skriver eller till och med folk
som pratar om nära folk som de känner som gått bort rätt ofta just nu faktiskt..
jag tycker att det är så sjukt hemskt ochjag kan börja gråta även om det inte ens
är någon som jag ens känner det minsta lilla!kanske till och med inte ens vet vem personen är.
Men iallafall så kan jag ju bara tänka mig hur hemskt det skulle vara att förlora någon som står en väldigt nära!
som till exempel en famlije medlem eller en vän.Eller näe inte ens tänka en sån tanke kan jag!
för jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kunna vara för jag har aldrig upplevt att någon nära gått bort!
(som tur är) och det vill jag aldrig NÅGONSIN uppleva heller!men man har ju ändå tanken i bakhuvudet hela tiden att
TÄNK IFALL DET HÄNDER NÅGOT I MIN FAMLIJ OCH MINA VÄNNERS LIV OSV och tanken
att det kan vara sista dagen jag lever för jag kanske blir påkörd av en bil idag liksom! :o
jag vet att det låter sjukt att tänka så men det går juliskom inte att låta bli tankarna så dom
kryper ju fram därifrån mörkret ibland ändå...Jag är VÄLDIGT noga med att berätta för dom jag
älskar hur mycket dom betyder för mig och hurmycket jag älskar dom liksom! för man vet ju aldrig,
en dag kanske man står där vilsen och rädd med ångesten som hettar i huvudet bara
för att man inte kom på i förväg att säga till den personen hur mycket den betydde
för en innan den blev en ängel liksom!och varenda gång jag bråkar med min mamma eller
pappa och så brukar jag alltid få värsta ångesten efter tag och sedan alltid säga förlåt och
berätta att jag älskar dom för jag villinte att jag en dag just bråkat med någon
och sen andra dagen for den till himlen liksom utan att ha hunnit säga förlåt!
min mamma och pappa har alltid varit väldigt noga med just det, att
alltid säger förlåt när jag till exempel bråkat med min bror och så tvärtom.
Så det har jag liksom lärt mig och det håller
jag också!så snälla glöm aldrig att berätta för dom
du älskar hur mycket du faktiskt gör det och hur mycket dem faktiskt betyder för dig!
för jag lovar de känns
bättre då och det känns ännu bättre när man får
bekräftelse tillbaka..♥
sist men inte minst vill jag ju bara ge
en liten hälsning till alla er som har förlorat någon som betydde väldigt mycket för er att ALDRIG sluta kämpa
och att livet faktiskt blir BÄTTRE! för den/de personerna kommer ju alltid finnas i
era hjärtan och i era minnen! så glöm aldrig det!dom finns fortfarande det är inte så att
dom bara försvunnit utan de finns härnågonstans i hela universum! och
ni kommer få träffa dem en dag det lovar jag!♥
JUST STAY STRONG AND TAKE CARE OF
THE REST OF THE PEOPLE YOU LOVE!
jag vet inte varför jag fick sån skrivlust
idag men mina fingrar bara fortsätter
och fortsätter skriva så jag hinner
nästan inte ens med! men men alla har vi
våra dagar..
Kommentarer
Postat av: Soffa
OMG!
Började fan gråta.
Jag har också tänkt jätte mycket på de, jag kan inte tänka mej ett liv utan mina nära och kära. Jag har förlorat några, och de går ju över, dom finns ju kvar i mitt hjärta! De är så sjukt hemskt.
Jag hade velat träffa ALLA jag älskar en gång å verkligen berätta face to face att jag ÄLSKAR dom! Så att dom vet de. För en dag, kan de ju bara hända.
GUUD, man skulle kunna skriva en hel bok om bara dehär. Jag förstår att du behövde skriva av dej!
Pussar!;* ^^
Trackback
